Vi är Stiftelsen Tryggare Sverige

Eftersom begreppen har en väldigt varierande betydelse beroende på vem man frågar eller vilken källa man utgår ifrån, så har Stiftelsen valt att avgränsa begreppet säkerhet och trygghet kopplat till brott och ordningsstörningar enligt följande:

Begreppet säkerhet handlar om den faktiska risken att utsättas för brott eller ordningsstörningar, medan trygghet är en subjektiv känsla kopplat till hur denna faktiska risk upplevs. Det innebär att det inte är relevant att prata i termer som ”upplevd trygghet” och ”faktisk trygghet”. Istället väljer vi att prata om säkerhet när det gäller den faktiska risken och trygghet när det gäller individens upplevelse. Vår definition lyder:

Säkerhet definieras som den faktiska risken att utsättas för brott och ordningsstörningar, medan trygghet är individens upplevelse av säkerheten/risken.

Individens upplevelse av säkerhet beror bland annat på rädslan/oron att utsättas för brott och ordningsstörningar. Rädslan/oron att utsättas för brott och ordningsstörningar bygger i sin tur på en känsla av kontroll, tillit till samhället och till andra människor samt en tro på sin egen förmåga att förhindra brott och hantera eventuella konsekvenser av att utsättas.

Mycket av det stöd brottsutsatta har tillgång till idag består av ideella organisationer och eldsjälar. Utifrån de brottsutsattas perspektiv saknas det hjälp, stöd och skydd för den som utsatts för brott. Många finner sig i en situation där de känner vanmakt och upplever att samhället har svikit eller övergivit dem. Samhällskontraktet är brutet, tilliten är skadad om inte förlorad.

Polis, kommun och rättsväsendet överlag har ett ansvar att informera samt ge stöd och resurser till de som utsatts för brott. Trots att de är skyldiga enligt lag så lever de inte upp till detta ansvar. Vilket på längre sikt hotar det demokratiska systemet.

Samtliga aktörer som arbetar med brottsutsatta och deras rättigheter behöver ta på sig mer ansvar, ett ansvar de är skyldiga till enligt lag. En lag som i sin tur behöver utvecklas med dagens grövre gängkriminalitet och tystnadskultur i åtanke. Det är dags att åter sätta dem som drabbas av brott i fokus. Allt för att säkerställa att de som drabbas av brott får hjälp, stöd och skydd.

Det är i dag alldeles tydligt att rättsväsendet saknar tillräcklig förmåga att bekämpa brottsligheten. Inom just polisen handlar problemen främst om bristande ledning och styrning, märklig indelning i polis­regioner, långa utredningstider, låg brottsuppklarning och otillräckligt stöd till brottsutsatta.

Vi kan inte heller tro att lösningen på dessa problem bara handlar om fler poliser och längre straff. Den nuvarande polisorganisationen är byggd för en annan tid och en annan typ av brottslighet. Där finns strukturella problem med det nuvarande rättsväsendet i Sverige.

Som oberoende tankesmedja har vi på Stiftelsen Tryggare Sverige genom årens lopp upprepade gånger påpekat behovet av att förbättra dessa strukturella problem. Här nedan listar vi de fyra konkreta förslag om hur svensk polis behöver organiseras för att kunna göra det vi just beskrivit.

○ Säkerställ att det finns en lokal polis som är känd av samt själva känner lokalbefolkningen. Något som inte är möjligt att uppnå idag med en centraliserad polis.

○ Inrätta en ny brottsutrednings­myndighet, för att öka de undermåliga brottsutrednings­resultatet vi har idag. Där även civilanställda med specialkompetens anställs, inte bara poliser.

○ Inrätta en ny myndighet i kampen mot den organiserade brottsligheten, då vi just nu har 12 olika myndigheter som tillsammans sköter den rollen och ansvaret idag.

○ Stärk det nordiska arbetet mot brottsligheten, då den är till sin natur gräns­överskridande.

Dessa åtgärder som föreslås ovan kommer att kräva ett kraftfullt ledarskap från våra folkvalda. Problemet är emellertid att både politiken och medierna tenderar att undvika komplexitet. Men dessa komplexa frågor måste tas på allvar, annars blir det bara retorik och fina ord som inte förändrar något. Det duger inte längre med vackra visioner, handlingsplaner och kampanjpolitik. Nu krävs mod, vilja och verkstad för att uppnå verklig förändring.

Social brottsprevention bygger på att strukturella problem såsom ekonomisk ojämlikhet, utbildnings- och yrkesmöjligheter och arbetslöshet kan orsaka kriminalitet. Begreppet utgår således ifrån att genomgripande sociala förändringar kan minska individers brottsbenägenhet

Situationell brottsprevention handlar om att förhindra eller försvåra att brott begås genom att förändra den aktuella platsen eller situationen där brott kan begås.

Det finns på de allra flesta platser en mängd situationella åtgärder i den fysiska miljön som kan genomföras för att öka tryggheten. Genom att arbeta med de fysiska förutsättningarna kan man öka risken och minska belöningen av att begå brott. Exempelvis genom att stärka skalskydd, byta lås, övervakning men även större medvetna designval vid planeringen och byggnationen av det offentliga rummet.

En viktigt typ av situationellt brottsförebyggande arbete handlar om hur fysiska miljöer kan utformas för att förebygga brott och öka tryggheten i samhället, kallas Crime Prevention Through Environmental Design (CPTED). Stiftelsen Tryggare Sverige är CPTED representant för Sverige i Internationella CPTED organisationen (ICA).

Kom ihåg!

Det finns också vissa områden där den fysiska miljöns utformning är sekundär. Det kan handla om områden där enskilda individer eller grupperingar kontrollerar det offentliga rummet, med påtaglig brottslighet som följd.

Det är viktigt att alltid arbeta med säkerheten först, framför allt genom en ökad formell social kontroll i form av t.ex. polisiära insatser mot kriminella element och grupperingar, men även genom fysiska insatser som hinder (för bil och moped etc.) eller att ta bort/begränsa ytor som är svåra att övervaka.