Vanliga reaktioner
på brott.

○ Fysiska: Magproblem, förändrade sömn- och matvaror, snabb puls, bröstsmärtor, yrsel, huvudvärk.

○ Känslomässiga: Sorg, ångest, ilska, mardrömmar, känslomässig berg- och dalbana, rädsla, vanmakt, andliga tvivel.

○ Relationsmässiga: Tillitsförlust, känslor av främlingskap gentemot familj, vänner och arbetskamrater.

○ Intellektuella: Minnesstörningar, förvirring, svårigheter att fatta
beslut, händelsen spelas upp gång på gång, minnesblixtar.

○ Beteendemässiga: Drogmissbruk, isolering, starka reaktioner på små förändringar i omgivningen, klamra sig fast vid människor, oförmåga att utföra saker man tidigare kunnat.

Skuld och klander.

En vanlig reaktion som du bör vara uppmärksam på är att många människor som utsatts för brott skuldbelägger sig själva för det inträffade. Genom att skuldbelägga sig själv för det inträffade, i stället för förövaren som är “okontrollerbar”, försöker man återfå kontrollen genom att man nu har möjlighet att förändra sitt beteende och därmed kan undvika framtida brott.

Att utsättas för brott kan rasera den illusion man har om en god, förutsägbar och trygg värld där man kan lita på personer i sin omgivning. Människor har också ett starkt behov av att sätta in oväntade negativa händelser i ett orsakssammanhang. Detta i kombination med behovet av att återfå kontrollen över livet leder till att många som utsatts för brott inledningsvis tar på sig hela eller delar av skulden för det inträffade. Det är emellertid viktigt att du inte skuldbelägger dig själv för det inträffade.

Sena reaktioner.

För den som utsatts för brott kommer ofta reaktionerna inte direkt efter att det skett. Det är väldigt vanligt att det kommer senare, ibland flera år efter det som inträffat. Som brottsutsatt kan man även bli rädd för sin egna eller andras reaktioner och ha svårt att veta varför man reagerar på ett visst sätt.

Kom dock ihåg att många reaktioner anses som helt normala på svåra situationer. Att inte reagera skulle vara mer onormalt.

Tänk på att reaktioner även kan komma hos dem som har bevittnat våld eller hos dem som oroar sig för sin egen eller andras säkerhet. Observera att reaktioner också kan uppkomma hos dig efter det att det gått en tid, så kallade senreaktioner.