Att utsättas för
sexualbrott.

Gemensamt för dessa brott är att en person blir utsatt för en sexuell handling mot sin egen vilja.

Är personen som utsatt dig för sexualbrott någon som du har eller har haft ett förhållande med (exempelvis make/maka, pojkvän/flickvän, sambo) läs även under fliken Brott i nära relation. Observera att sexualbrott mot personer under 15 år bedöms på ett särskilt sätt.

Polisanmäl
för din egen skull.

Om du har utsatts för ett sexualbrott bör du så snart som möjligt anmäla det till polisen. Du är inte skyldig att anmäla brott men det är ofta nödvändigt för att du ska kunna tillvarata dina rättigheter. För polisens del är det viktigt att du anmäler det inträffade, dels för att polisen ska ha en möjlighet att klara upp brottet och gripa gärningspersonen, dels för att polisen ska kunna säkerställa att du inte drabbas av nya brott.
För att anmäla sexualbrott ringer du till polisens kontaktcenter på 114 14. Du kan även besöka närmaste polisstation och upprätta en anmälan. Är situationen akut ska du omedelbart ringa 112.

Dokumentera skador och uppsök sjukvård.

Ett sexualbrott inträffar ofta på platser där det inte finns några vittnen. Av denna anledning är det många gånger avgörande att det finns annan bevisning som kan styrka din berättelse.

Även om du inte har för avsikt att polisanmäla det inträffade är det mycket viktigt att du uppsöker närmaste sjukhus/vårdcentral för att få dina skador både omskötta och dokumenterade för en eventuell framtida polisanmälan och rättegång. Dokumentationen av skador är också viktig för att du ska kunna ansöka om skadestånd från ditt försäkringsbolag. Det är också bra om du kan spara de kläder du bar vid brottet – utan att tvätta dem – eftersom de kan utgöra bevismaterial.

Ibland fotograferas skadorna för att dokumentationen ska bli så fullständig som möjligt. Skadedokumentationen är underlag för det rättsintyg som läkaren kan utfärda på begäran av polis och åklagare.

Alla som utsatts för ett sexuellt övergrepp erbjuds en gynekologisk undersökning med provtagning för infektioner, graviditet och spårsäkring. Det är viktigt för din hälsa att du så snart som möjligt besöker en vårdinrättning men tveka inte att ta kontakt även om det gått en tid sedan du utsattes för våld och övergrepp. Alla undersökningar och provtagningar är frivilliga och du måste ge ditt tillstånd till att rättsintyg skrivs.

Många personer som drabbas av sexualbrott får psykiska besvär såsom oro, nedstämdhet eller s.k. posttraumatiskt stressyndrom. Om du märker att du får besvär som inte går över så kontakta din psykiatriska öppenvårdmottagning eller din husläkare.

Kontakta en
hjälp- och stödorganisation.

Alla som utsatts för brott kan ha ett behov att prata om det inträffade. Ett brott utlöser inte sällan en rad tankar, känslor och funderingar som kan vara svåra att hantera på egen hand. Att bli utsatt för ett sexualbrott är mycket kränkande och leda till känslor av rädsla, vanmakt, otrygghet och ilska. Inte sällan leder sexualbrott till mycket allvarliga psykiska reaktioner. Att själv hantera dessa känslor och reaktioner kan vara ansträngande och besvärligt. Det finns flera olika myndigheter och organisationer som kan erbjuda brottsdrabbade kostnadsfri hjälp, stöd och rådgivning.

Tveka inte att kontakta någon av dem – du är inte ensam!

Här finns kontaktuppgifter till flera organisationer och hjälpmedel för dig som utsatts för brott.

Sena reaktioner.

För den som utsatts för brott kommer ofta reaktionerna inte direkt efter att det skett. Det är väldigt vanligt att det kommer senare, ibland flera år efter det som inträffat. Som brottsutsatt kan man även bli rädd för sin egna eller andras reaktioner och ha svårt att veta varför man reagerar på ett visst sätt.

Kom dock ihåg att många reaktioner anses som helt normala på svåra situationer. Att inte reagera skulle vara mer onormalt.

Tänk på att reaktioner även kan komma hos dem som har bevittnat våld eller hos dem som oroar sig för sin egen eller andras säkerhet. Observera att reaktioner också kan uppkomma hos dig efter det att det gått en tid, så kallade senreaktioner.