Hatbrott.

Att utsättas för
hatbrott.

Hatbrott är ingen egen brottstyp, utan brott som grundar sig på gärningspersonens hat och fördömande av grupper och individer på grund av etnisk tillhörighet, religiös uppfattning eller sexuell läggning.

Med sexuell läggning avses i lagstiftningen:
○  hetero-,
○ homo- och
○  bisexuell läggning.

Hatbrott handlar ytterst om alla människors lika värde och om grundläggande mänskliga rättigheter. I många fall är målet med brottsligheten att skrämma en hel grupp, inte bara en enskild individ. Under 1990-talet har straffen för hatbrott skärpts i Sverige. Detta innebär att denna typ av brottslighet ska prioriteras av rättsväsendet. Vid bedömning av straffvärdet av ett brott anses det som en försvårande omständighet om motivet för brottet varit att kränka en individ eller en grupp av personer på grund av:

○ ras,
○ hudfärg,
○ nationalitet,
○ etniskt ursprung,
○ trosbekännelse,
○ sexuell läggning eller
○ liknande omständighet.

Hatbrott kan, förutom hets mot folkgrupp och olaga diskriminering, innebära allt ifrån ofredande till mord. Även om hatbrott inte utgör ett specifikt brott, kan en gärningsperson tilldömas ett strängare straff om brottet utförs med ett hatbrottsmotiv.

Polisanmäl
för din egen skull.

Många hatbrott polisanmäls inte. Det kan finnas olika skäl till det. Ett kan vara att det är för påfrestande att behöva lämna ut sitt privatliv. Oavsett anledning så har ingen rätt att hota eller på något sätt uttrycka hat mot dig på grund av den du är! Ingen har rätt att låta sin privata övertygelse övergå i hot, hets eller våld, ofta förorsakat av okunnighet eller rädsla för det man inte känner till.

Hatbrott ska prioriteras av rättsväsendet, däribland polisen. Det är därför viktigt att polisen kan identifiera hatbrotten, det vill säga förstå motivet bakom det som inledningsvis förefallit vara exempelvis “vanlig” skadegörelse. Därför bör du uppmärksamma polisen på att du anser att du har utsatts för ett hatbrott. Använd dig gärna av begreppet hatbrott redan vid polisanmälan.

För att anmäla det inträffade ringer du till polisens kontaktcenter på 114 14. Du kan även besöka närmaste polisstation och upprätta en anmälan. Är situationen akut ska du omedelbart ringa 112.

Dokumentera eventuella skador.

I likhet med många andra brott mot person finns sällan några vittnen som kan berätta om de brott som du utsatts för. Av denna anledning är det många gånger avgörande att det finns annan bevisning som kan styrka din berättelse. Även om du inte har för avsikt att polisanmäla det inträffade är det mycket viktigt att du uppsöker närmaste sjukhus/vårdcentral för att få dina skador både omskötta och dokumenterade för en eventuell framtida polisanmälan och rättegång. Dokumentationen av skador är också viktig för att du ska kunna ansöka om skadestånd från ditt försäkringsbolag. Det är också bra om du kan spara de kläder du bar vid brottet – utan att tvätta dem – eftersom de kan utgöra bevismaterial.

Kontakta en
hjälp- och stödorganisation.

Det är viktigt att den som utsatts för hatbrott vågar berätta om det inträffade och får stöd. Som drabbad är det lätt att ta på sig skulden för det inträffade och att intala sig själv att man borde ha sagt eller handlat annorlunda. Ett brott utlöser inte sällan en rad tankar, känslor och funderingar som kan vara svåra att hantera på egen hand. Att bli utsatt för hatbrott kan vara kränkande och leda till känslor av rädsla, vanmakt, otrygghet och ilska. Att själv hantera dessa känslor kan vara ansträngande och besvärligt. Det finns flera olika myndigheter och organisationer som kan erbjuda brottsdrabbade kostnadsfri hjälp, stöd och rådgivning.

Tveka inte att kontakta någon av dem – du är inte ensam!

Här finns kontaktuppgifter till flera organisationer och hjälpmedel för dig som utsatts för brott.

Sena reaktioner.

För den som utsatts för brott kommer ofta reaktionerna inte direkt efter att det skett. Det är väldigt vanligt att det kommer senare, ibland flera år efter det som inträffat. Som brottsutsatt kan man även bli rädd för sin egna eller andras reaktioner och ha svårt att veta varför man reagerar på ett visst sätt.

Kom dock ihåg att många reaktioner anses som helt normala på svåra situationer. Att inte reagera skulle vara mer onormalt.

Tänk på att reaktioner även kan komma hos dem som har bevittnat våld eller hos dem som oroar sig för sin egen eller andras säkerhet. Observera att reaktioner också kan uppkomma hos dig efter det att det gått en tid, så kallade senreaktioner.