Trygghetscertifiering
Trygghetscertifiering.
Trygghetscertifiering av stationsområden och dess omkringliggande utemiljöer signalerar omtanke och ansvar för fastigheten vilket skapar förutsättningar för en säker och trygg knutpunkt där olika användargrupper både vill och kan vistas, vilket påverkar livskvalitén för pendlare, personal och genomresande.
Syftet med certifieringen är att påvisa att fastighetsägaren uppfyller de av Stiftelsen Tryggare Sverige ställda krav på säkra och trygga stationsområden och hållplatser. En trygghetscertifierad station/hållplats signalerar fastighetsägarens omtanke och ansvar för fastigheten.
Tryggare Sverige hjälper till att analysera stationsområdets inre och yttre miljö samt granskar hur organisationen som ansvarar för platsen är uppbyggd och administrerad. När ett stationsområde eller hållplats uppfyller ställda krav utfärdas ett trygghetscertifikat som gäller i två år. Utgångspunkten för vår trygghetscertifiering baseras utifrån vår certifieringsmodell där vi granskar flertalet teman som påverkar tryggheten i den offentliga miljön.
Vår certifieringsmodell är framtagen utifrån standarden BoTryggt2030 samt principerna i CPTED och CPTED 2.0. En certifiering utfärdas två år i taget, eller fram till och med att en fastighet byter ägare. Därefter behöver certifieringen utföras på nytt.
Intresserad av våra trygghetscertifieringar?
Hör gärna av er för att prata med våra medarbetare eller boka in ett villkorslöst möte med våra experter inom trygghetscertifiering:

Peter Strandell
Verksamhetsansvarig Region Syd
Arber Jasharaj
Säkerhets- och trygghetskoordinatorRapport ”Trygghet i Kollektivtrafiken”
Denna rapport från 2021 är en reviderad upplaga av en tidigare rapport från 2012. Nya versionen innehåller en sammanställning av forskning och erfarenheter när det gäller brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete i kollektivtrafiken.
Frågor som behandlas är bland annat vilka resenärer som är otrygga, var de är otrygga, varför de är otrygga och, inte minst, vilka åtgärder som har genomförts och vad som ytterligare kan göras för att öka tryggheten i kollektivtrafiken.
Vår förhoppning är att rapporten kan bidra till att stärka olika aktörer i det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet i och kring kollektivtrafiken i Sverige.