Att utsättas för
stalking.

Begreppet stalkning kommer från engelskans stalking och kan närmast översättas med förföljelsesyndrom. Beteendet innebär att någon smyger sig på, övervakar och förföljer en person. Beteendet kan även innefatta att gärningspersonen tar upprepade kontakter med sitt ”offer” som kan uppfattas som störande, hotfulla, kränkande och skrämmande genom både sitt innehåll och sin omfattning. Maxstraffet på olaga förföljelse/stalking är fängelse i högst 4 år.

Gärningspersonen kan närmast beskrivas som en livsförstörare då denne utsätter sitt ”offer” för en stor psykisk påfrestning som för den drabbade kan leda till psykisk ohälsa och en känsla av maktlöshet.

Ofta vet den som är utsatt för stalkning vem gärningspersonen är; det kan vara en ex-partner som inte förmår att släppa taget, en arbetskamrat, en granne eller annan ytlig kontakt. Stalkning kan börja oförargligt med kärleksförklaringar som sedan övergår till en närmast sjuklig besatthet.

Stalkning kan även drabba någon med ett utsatt yrke, såsom personer som arbetar inom rättsväsendet, försäkringsbolag, läkare eller andra som ibland kan behöva fatta ett för gärningspersonen obekvämt beslut. De som är utsatta för stalkning kan även drabbas av helt okända gärningsperson som man kanske bara utbytt en blick med vid ett enstaka tillfälle. Denna typ av stalkning är dock mindre vanlig och kan till exempel drabba offentliga personer eller personer inom olika serviceyrken.

Polisanmäl
för din egen skull.

Om du har utsatts för stalkning/olaga förföljelse bör du så snart som möjligt anmäla det till polisen. Du är inte skyldig att anmäla brott men det är ofta nödvändigt för att du ska kunna tillvarata dina rättigheter. För polisens del är det viktigt att du anmäler det inträffade, dels för att polisen ska ha en möjlighet att klara upp brottet och gripa gärningspersonen, dels för att polisen ska kunna säkerställa att du inte drabbas av nya brott.

När du anmäler stalkning/olaga förföljelse ska polisen genomföra en strukturerad hot- och riskbedömning/riskanalys på individnivå (så kallad SARA eller SAM bedömning) som grund för en professionell planering av olika hjälp, stöd och skyddsinsatser. Kräv en sådan bedömning när du anmäler brottet!

För att anmäla stalkning/olaga förföljelse ringer du till polisens kontaktcenter på telefon 114 14. Du kan även besöka närmaste polisstation och upprätta en anmälan. Är situationen akut ska du omedelbart ringa 112.

Ansök om kontaktförbud.

En vanlig åtgärd för att förhindra upprepad utsatthet för brott är att åklagaren utfärdar ett kontaktförbud. Den som åläggs med ett kontaktförbud får inte besöka eller på något annat sätt ta kontakt med en person eller förfölja denne. Förbudet innefattar alla typer av kontakter såsom att ringa, skicka sms, brev eller e-post. Förbudet gäller även kontaktförsök genom en annan person eller med hjälp av andra metoder.

Det finns fyra typer av kontaktförbud; vanligt kontaktförbud, kontaktförbud avseende gemensam bostad, utvidgat kontaktförbud samt särskilt utvidgat kontaktförbud.  Det sistnämnda ska dessutom förenas med elektronisk övervakning.

Ett beslut om kontaktförbud ska alltid baseras på en strukturerad bedömning av det enskilda fallet, medan ett utfärdat kontaktförbud ska systematiskt och regelbundet följas upp av polisen.

Du kan ansöka om ett kontaktförbud genom att besöka närmaste polisstation.

Dokumentera eventuella skador och kontakter.

Om gärningspersonen åsamkat dig fysiska skador är det viktigt att dessa dokumenteras så snart som möjligt. Även om du inte har för avsikt att polisanmäla det inträffade är det mycket viktigt att du uppsöker din närmaste vårdcentral för att få dina skador både omskötta och dokumenterade för en eventuell framtida polisanmälan och rättegång. Det är också bra om du kan spara de kläder du bar vid brottet – utan att tvätta dem – eftersom de är bevismaterial.

Har din egendom skadats är det viktigt att dokumentera skadorna, exempelvis med hjälp en kamera. Kom dock ihåg att inte röra vid olika föremål som skadats, eller gå runt på brottsplatsen förrän du varit i kontakt med polisen.

Det är också viktigt att du dokumenterar alla kontakter och händelser som skett. Skriv en logg/dagbok där du noterar tid, datum och typ av händelse. Se även till att spara eventuella brev och försändelser. Har du kontaktats via e-post, sms etc. ska du spara informationen på den dator, telefon eller annan plattform som använts. Gör detta även om du väljer att skriva ut materialet. Detta kan sammantaget utgöra viktiga bevis i en eventuell rättegång.

Tänk slutligen på att du inledningsvis, vänligt men bestämt talar om för gärningspersonen att du inte önskar fortsatt kontakt. Därefter är det viktigt att du undviker alla former av gensvar vid minsta kontaktförsök. Även ett avvisande från din sida kan nämligen uppfattas som att kontakten besvaras!

Kontakta en
hjälp- och stödorganisation.

Alla som utsatts för brott kan ha ett behov att prata om det inträffade. Ett brott utlöser inte sällan en rad tankar, känslor och funderingar som kan vara svåra att hantera på egen hand. Att bli utsatt för olaga förföljelse/stalking kan vara både kränkande och känsloladdat. Brottet kan dessutom innebära omvälvande förändringar för dig både socialt, psykiskt och ekonomiskt. Känslor som rädsla, vanmakt, otrygghet och ilska är mycket vanliga. Särskilt viktigt är det att uppmärksamma barns reaktion. Barn som växer upp i våldets närhet eller som själva drabbas kan reagera mycket kraftigt och det är därför viktigt att även barnen får hjälp att bearbeta sina upplevelser.

Att själv hantera dessa känslor kan både för dig och ditt/dina barn vara ansträngande och besvärligt. Det finns flera olika myndigheter och organisationer som kan erbjuda brottsdrabbade kostnadsfri hjälp, stöd och rådgivning.

Tveka inte att kontakta någon av dem – du är inte ensam!

Här finns kontaktuppgifter till flera organisationer och hjälpmedel för dig som utsatts för brott.

Sena reaktioner.

För den som utsatts för brott kommer ofta reaktionerna inte direkt efter att det skett. Det är väldigt vanligt att det kommer senare, ibland flera år efter det som inträffat. Som brottsutsatt kan man även bli rädd för sin egna eller andras reaktioner och ha svårt att veta varför man reagerar på ett visst sätt.

Kom dock ihåg att många reaktioner anses som helt normala på svåra situationer. Att inte reagera skulle vara mer onormalt.

Tänk på att reaktioner även kan komma hos dem som har bevittnat våld eller hos dem som oroar sig för sin egen eller andras säkerhet. Observera att reaktioner också kan uppkomma hos dig efter det att det gått en tid, så kallade senreaktioner.