Offentliga toaletter – stadens skamfläck eller varumärke?

Den offentliga toaletten kan för många vara en förutsättning för möjligheten att kunna ta del av det offentliga rummet. Samtidigt skiljer sig de krav som ställs mellan olika grupper i samhället, och framförallt mellan könen. Kvinnor har generellt sett ett större behov av sanitära förhållanden för att hygienartiklar, som exempelvis tamponger, ska kunna bytas på ett säkert sätt.

One of the most pervasive yet common forms of gender discrimination experienced daily by girls and women around the world is the inadequate access to a private, comfortable, and convenient toilet (Schmitt, Clatworthy, Ogello & Sommer, 2018, i Making the case for a Female-Friendly Toilet)

I början av 2000-talet hävdade journalisten Stephen Mendel-Enk i boken Med uppenbar känsla för stil att de offentliga toaletterna i Stockholm diskriminerar kvinnor i det offentliga rummet. Han beskriver hur toaletter kostar pengar medan pissoarer är gratis, samtidigt som det finns en hel del “singelpissoarer” utplacerade i staden där toaletter saknas helt. Bortsett från kön kan problematiken kring de offentliga toaletterna även breddas och problematiseras utifrån andra samhällsgrupper som behöver nyttja toaletter med en större frekvens.

Om vi vänder blicken bort från Sverige finns exempel då privata aktörer tagit ansvar för en offentlig toalett, i syfte att öka människors användning av en plats och därigenom öka intäkter eller fastighetsvärden. Under våren genomför Stiftelsen Tryggare Sverige en kartläggning för att granska hur offentliga toaletter i Stockholm kan bidra till att öka jämställdheten i det offentliga rummet.

Under nätverksträffen lyfts resultatet från denna kartläggning samtidigt som ett antal frågeställningar besvaras. Vilken nivå håller de offentliga toaletterna i Sverige och riskerar de att bli exkluderande? Hur kan en toaletts förutsättningar för att öka jämställdheten bedömas? Vem har egentligen ansvaret över den offentliga toaletten?