Bättre stöd behövs för traffickingoffer

398

Den brutala verklighet som skildras i SvD:s artikelserie om trafficking är en verklighet vi i Plattformen Civila Sverige mot människohandel känner igen alltför väl. Vi är flera ideella organisationer och aktörer som nu samarbetar för att samordna våra insatser till utsatta samt tillsammans påverka och stärka rättigheterna för utsatta.

Vi känner alltså väl till hur stödet och hjälpen som erbjuds utsatta ser ut i praktiken, och därmed var det brister. I Sverige erhåller inte utsatta för människohandel minst 30 dagars villkorslös reflektionsperiod för att återhämta sig innan de fattar beslut om eventuell medverkan i rättegång. Enligt Europarådets konvention artikel 13 har alla människor som identifieras som utsatta för människohandel rätt att få vård och skydd, tid att återhämta sig och information om möjliga alternativ samt tid att reflektera innan hon eller han fattar beslut om eventuell medverkan i en rättegång. Minst 30 dagars reflektionsperiod ska enligt artikel 13 villkorslöst erbjudas alla som antas vara utsatta för människohandel i någon form. Tanken bakom införandet av en sådan reflektionsperiod är att den som utsatts för människohandel och fått sitt människovärde kränkt behöver hämta sig innan hon eller han kan fatta beslut om medverkan i rättegång.

I en rapport från Nordiska rådet, ”Balancing protection and prosecution in anti-trafficking policies”, påtalas att Sverige skiljer sig från sina grannländer som tillämpar mellan en och sex månaders reflektionsperiod. I Sverige följer vi alltså en annan praxis än våra grannländer och gör därmed en annan tolkning av artikel 13. I Sverige ansöker förundersökningsledaren om tillfälligt uppehållstillstånd i 6 månader om denne anser att den utsattes medverkan behövs i rättsprocessen. Sex månader kan i förstone framstå som bättre än minst 30 dagar, men den viktiga skillnaden är att det uppehållstillstånd vi här talar om är villkorat, och fokus är inte på den utsattas bästa. I ett första förhör kontrolleras om den utsatta är villig att medverka i en rättegång samt om medverkan anses behövlig för att driva åtalet. I första förhör, erfar vi, kan det vara svårt för en utsatt person att ta till sig information, förstå konsekvenserna och framför allt känna tillit till polis och myndigheter.

I Norge, Finland och Island har man en reflektionsperiod på upp till sex månader med möjlighet till uppehållstillstånd. I Norge tillämpade man först 45 dagars reflektionsperiod, men utökade år 2006 perioden till sex månader, för att ge den utsatta bättre förutsättning för återhämtning. Dessutom omfattar den sedan 2006 även personer som ännu inte bevisats vara utsatta för människohandel, utan befaras vara det, uppger Nordiska rådets rapport. Vidare noteras att Island tillämpar sex månaders villkorslös vila på ett skyddat boende hos en ideell organisation och att Finland har det mest flexibla systemet med en till sex månaders reflektionsperiod beroende på fall.

Att Sverige inte lever upp till artikel 13 i Europarådets konvention om reflektionsperiod är något vi inom den civila sektorn länge påtalat. Vi ställer nu kravet att Sverige tillämpar en reflektionsperiod utformad efter den utsattas behov, precis såsom Europarådets konvention mot människohandel föreskriver. Vi tror att en sådan förändring inte bara skulle gagna de utsattas möjligheter till återhämtning, utan också motverka riskerna för att utsatta åter hamnar i människohandel – vilket vi observerat har hänt. Vi tror också att rättsprocessen skulle vinna på införandet av en reflektionsperiod. Lugna och trygga vittnen och målsägande ger mer trovärdiga och detaljrika berättelser, vilket kan leda till fler fällande domar.

Låg andel fällande domar är också något Rikspolisstyrelsen noterar i sin senaste lägesrapport, ”Lägesrapport 13. Människohandel för sexuella och andra ändamål”. En anledning uppges vara att offren inte håller fast vid sin berättelse. För att åtgärda det föreslås i rapporten just bättre stöd till utsatta. Rikspolisstyrelsen noterar att nuvarande rutiner brister, då skydd och stöd är villkorat: ”Den starka kopplingen till den rättsliga processen gör att offer för människohandel som identifieras utanför denna, i en situation då offret behöver betänketid innan en anmälan görs till polisen, inte kan få det stöd och den hjälp som de har rätt till enligt de internationella konventioner som Sverige har anslutit sig till.”

Införandet av en reflektionsperiod, utformad för den utsattas bästa, skulle även innebära att vi som möter människor utsatta för människohandel med större tillförsikt skulle uppmana dem att anmäla. Vi har gjort en förfrågan inom vårt nätverk och fått bekräftat att det finns en utbredd oro för att den utsattas situation inte förbättras i och med en polisanmälan. Samtliga tror att ideella aktörer i högre grad skulle verka för att ärenden blev polisanmälda, om man visste att de som utsatts får tillgång till de stöd- och hjälpinsatser de behöver.

Vår tro är att det går att förena de två målsättningarna; att ge utsatta stöd och hjälp att förändra sina liv, och att gripa förövarna och stoppa nya brott. Får utsatta adekvat stöd villkorslöst minskar det risken för att de åter hamnar i människohandel. Får utsatta stöd och skydd ger det trygga bevispersoner, vilket ökar möjligheten till fällande domar.

En reflektionsperiod utformad för de utsattas bästa är således en bra början i vår gemensamma kamp mot människohandel av alla former.

NINNA MÖRNER, ideell samordnare Plattformen Civila Sverige mot människohandel; KARIN GYLLENRING, advokat Stockholms asylbyrå;MADELEINE SUNDELL, ordförande Frälsningsarméns arbete mot människohandel; KARIN RAMOS, Frälsningsarméns kvinnoorganisationer; EVA GÖRANSSON, verksamhetschef, Frälsningsarméns mellanboende; MAGNUS LINDGREN, generalsekreterare stiftelsen Tryggare Sverige; ELISABETH STENBERG, verksamhetschef, Unga kvinnors värn; INGRID STRINDBERG, kurator, Unga kvinnors värn; MARIKA MARKOVITS, direktor, Stockholms Stadsmission; JOSEPHINE APPELQVIST, Talita; ANNA SANDE, Talita;MALIN ROUX, ordförande Realstars; LARS DEMETRI, ordförande, Internationella romska evangeliska missionen; FATANEH NIK-KHAKIAN, Aida Film; HANNA MELANTON APPELFELDT, Projekt Teater ”Dream business”; HENRIK ALBERIUS, ordförande, Caritas Sverige; GEORGE JOSEPH, ansvarig för migrations-, asyl- och människohandelsfrågor, Caritas Sverige; ÖRJAN WALLIN, ordförande IMT, Insamling mot trafficking, ANGELA BEAUSANG, ordförande riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i sverige, roks.