Att utsättas för
bostadsinbrott.

Att bli utsatt för ett inbrott i sitt hem eller fritidshus innebär en kränkning av den personliga integriteten. Vid inbrott är det inte enbart den som registreras som målsägande i juridisk mening som är att betrakta som ”brottsoffer” utan hela hushållet drabbas, såväl vuxna som hemmavarande barn.

Barn kan reagera mycket kraftigt efter ett inbrott. De kan till exempel känna olust att komma hem ensamma från skolan, mindre barn kan börja kissa i sängen och barn som tidigare sov i egen säng vill ofta åter sova tillsammans med föräldern/föräldrarna. Det är därför viktigt att barnen får hjälp att bearbeta sina upplevelser.

Polisanmäl
för din egen skull.

Om du har utsatts för ett inbrott bör du så snart som möjligt anmäla det till polisen. Du är inte skyldig att anmäla brott men det är ofta nödvändigt för att du ska kunna tillvarata dina rättigheter. För polisens del är det viktigt att du anmäler det inträffade, dels för att polisen ska ha en möjlighet att klara upp brottet och gripa gärningspersonen, dels för att polisen ska kunna säkerställa att du inte drabbas av nya brott.

Ett inbrott bör anmälas så snart som möjligt för att spåren på platsen inte hinner försvinna. För att anmäla brottet ringer du till polisens kontaktcenter på telefon 114 14. Inbrott kan även anmälas via polisens hemsida. Du kan dessutom alltid besöka närmaste polisstation för att upprätta en anmälan.

Misstänker du att det kan finnas personer kvar i din bostad ska du omedelbart ringa 112.

Dokumentera eventuella skador eller stulet gods.

Har du utsatts för ett bostadsinbrott är det viktigt att kunna beskriva vad som har hänt, vilka skador som orsakats och vilken egendom som stulits. Polisen har ett rikstäckande datasystem där allt stöldgods registreras med hjälp av olika identitetsnycklar, exempelvis stöldmärkning och tillverkningsnummer vilket underlättar identifieringen av godset. Kom dock ihåg att inte röra vid olika föremål, gå runt i bostaden eller städa förrän polisen genomfört en teknisk undersökning på platsen. I annat fall kan viktiga spår undanröjas.

Stulna id-kort eller värdehandlingar.

Om du har blivit bestulen på identitetskort, värdehandlingar eller liknande bör du även anmäla detta till respektive företag. Anmäl ett stulet ID-kort till utfärdaren, till exempel banken, som spärrar kortet. Ett förlorat pass behöver du endast anmäla till Polisen.

Du kan anmäla ditt stulna körkort direkt på Körkortsportalen.

Stöld av mobiltelefon.

Eftersom handeln med stulna mobiltelefoner ökar har mobiltelebranschen/operatörer och polis tagit fram rutiner för att spärra mobiltelefoner vid förlust eller stöld. Alla telefoner har ett så kallat IMEI nummer som identifierar telefonen i ett GSM-nät.

Numret hittar du på telefonen genom att trycka in följande kod: stjärna, fyrkant 06 fyrkant. (*#06#). Anteckna numret så att du kan spärra ditt abonnemang hos din nätoperatör vid stöld.

Kontakta en
hjälp- och stödorganisation.

Alla som utsatts för brott kan ha ett behov att prata om det inträffade. Ett brott utlöser inte sällan en rad tankar, känslor och funderingar som kan vara svåra att hantera på egen hand. Att drabbas av inbrott kan innebära omvälvande förändringar både psykiskt och ekonomiskt. Det kan upplevas som oerhört kränkande att veta att en eller flera personer varit inne i ditt hem och rotat runt bland dina personliga tillhörigheter. Känslor som rädsla, vanmakt, otrygghet och frustration är vanliga. Särskilt viktigt är det att uppmärksamma barns reaktion. Att själv bearbeta dessa känslor kan både för dig och ditt/dina barn vara ansträngande och besvärligt. Det finns flera olika myndigheter och organisationer som kan erbjuda brottsdrabbade kostnadsfri hjälp, stöd och rådgivning.

Tveka inte att kontakta någon av dem – du är inte ensam!

Här finns kontaktuppgifter till flera organisationer och hjälpmedel för dig som utsatts för brott.

Sena reaktioner.

För den som utsatts för brott kommer ofta reaktionerna inte direkt efter att det skett. Det är väldigt vanligt att det kommer senare, ibland flera år efter det som inträffat. Som brottsutsatt kan man även bli rädd för sin egna eller andras reaktioner och ha svårt att veta varför man reagerar på ett visst sätt.

Kom dock ihåg att många reaktioner anses som helt normala på svåra situationer. Att inte reagera skulle vara mer onormalt.

Tänk på att reaktioner även kan komma hos dem som har bevittnat våld eller hos dem som oroar sig för sin egen eller andras säkerhet. Observera att reaktioner också kan uppkomma hos dig efter det att det gått en tid, så kallade senreaktioner.